Hej alla pokemonvänner där ute, nu ska jag berätta mitt pokemonäventyr för er.

Lite ovanligt kanske, för att jag inte vilken tränare som helst, med tanke på att jag är en pokemonviskare!

Okej, du kanske inte vet vad en pokemonviskare är för nått så därför ska jag berätta allt om mig och mina pokemon innan jag börjar med historien.

Först och främst heter jag Queen och är 18 år, nu i alla fall, men när jag börjar berättelsen är jag 16, på gränsen till 17. Jag gör detta för att du ska kunna förstå mig, och hur mitt äventyr började i grund och botten.

Jag har en mamma och en pappa, men det är obetydligt eftersom de aldrig kommer va med i äventyret, men det är bra att du vet att jag har dem.

Har inga syskon (Jippy!)

Jag bor i en stad som heter Pallet Town (Pallet Staden för vissa).

En liten stad där väldigt få människor bor, rätt så bra faktiskt eftersom här pågår mycket pokemonforskning.

Stadens egna kända forskare heter Professor Oak. Han kan mycket om pokemon och kallas därför för Kantos egna geni!

Kanto är den världsdel jag bor i, här finns det massor av pokemon, men man har uppskattat det till 150 som man kan fånga. Sen finns det andra världsdelar som Johto och Apelsin öarna där det finns andra arter, men det berättar jag mer om senare.

Nu ska jag berätta lite om mina pokemon innan jag börjar. Jag får faktiskt ingen pokemon av Professor Oak som andra tränare får då de börjar träna (Professor Oak delar ut pokemon till både unga och gamla som vill bli pokemontränare. Jag vill bli det, men jag bestämde mig att ha mina egna pokemon istället).

Nej, på mitt äventyr har jag faktiskt två egna pokemon, en Dragonair och en Rapidash.

Rapidash är min andra startpokemon.

Min Rapidah heter FireFlame och är en hona.

Hennes bakgrund är väldigt sorglig till skillnad från Dracco. När jag var 14 år och besökte Pokemoncentret (ett slags sjukhus för pokemon) såg jag en Ponyta som var illa däran.

Det verkade som den blivit övergiven av sin tränare, eftersom det inte finns några Ponyta i de här trakterna.

I alla fall hade den inte kunnat klara sig i det vilda och blivit skadad av andra pokemon.

När en av vårdpersonalen berättade för mig att de funderade på at avliva Ponyta;

Eftersom den aldrig mer skulle riktigt kunna springa eftersom ett av benen hade skadats och Ponyta skulle troligen bli halt resten av livet. Man skulle aldrig kunna rida henne.

När jag hörde det hade jag redan bestämt mig, Ponyta skulle bli min!

Mina föräldrar blev inte glada när de såg att jag hade en skadad Ponyta med mig hem (fast jag hade henne i en pokeboll), men det blev mitt ansvar att ta hand om henne.

Skadorna läkte, men de hade haft rätt, en av benen var skadat och hon haltade.

Ponyta blev mer min vän än en pokemon, och hon fick namnet FireFlame eftersom hon hade kraftiga lågor på hennes kropp (En Ponyta/Rapidash har eldslågor som man och svan istället får hår).

Idag är hon en vacker Rapidash och kan fortfarande inte springa bra, så jag kan aldrig rida henne (vad jag vet), men hon är en bra krigare när det gäller eld.

Men jag är den enda människan hon litar på, andra pokemon går bra men hon glömmer aldrig vad hennes förra tränare gjorde mot mig...Det har hon själv berättat om!