Det dröjde inte länge innan vi skymta Viridian Staden. Den såg inte så värst speciell ut, några höghus, några villor men det var det hela.

I mitten syntes en jättestor byggnad och en liten bit bort en liten mindre.

"Landa på den byggnaden!" sa Remy och pekade på den lilla byggnaden.

"Varför det?"

"Det är Pokemoncentret, ser du? Det är ett stort 'P' på byggnaden. Den stora byggnaden där borta är nog pokemon gymmet skulle jag tro..."

"Dracco, kan du landa på den där lilla byggnaden?"

"Inga problem" hörde jag Dragonair säga och den glidflög lättjefullt ner på marken.

"Tack så jättemycket!"

"Det var lätt som  en plätt" sa Dracco och såg sig omkring. "Kan jag få se mig omkring lite i omgivningarna, jag gillar inte att vara instängd i en boll dagarna i ända."

"Visst!"

"Tack"

Dragonair tog ett skutt och flög iväg gen.

"Jaha, var tog din Dragonair vägen?" frågade Remy.

"Han ska ta sig en titt på stället", sa han

"Okej, kom så går vi in i Pokemoncentret!" sa Remy.

"Ok" och tillsammans gjorde vi det.

Det fanns mycket folk, speciellt tränare. På en disk satt en kvinna med röd-rosa hår och höll på med en dator. Remy gick fram till henne.

"Ursäkta, men kan du hela min och min kompis pokemon?"

"Visst! Lägg era pokemon på brickan tack."

Hon visade oss en bricka där vi la in våra pokebollar och som hon sedan satte in i en maskin.

När hon tryckte på en knapp sprutade det något som såg ut som små blixtar i pokebollarna och i nästa sekund tog kvinnan bort brickan igen.

"Här har ni era pokemon" sa hon och vi tog våra pokebollar.

"Tack så jättemycket frun!" sa Remy och jag samtidigt.

Kvinnan höjde på ögonbrynen och såg på oss;

"Ni måste vara nya pokemontränare här ser jag. Mitt namn är syster Joy, alla kallar mig det och mina släktingar i de andra Pokemoncentrena med. Ni kan inte ta miste på en Joy, vi ser likadana ut allihopa..."

Både jag och Remy gick därifrån, med en lätt rodnat på kinderna och vi gjorde vårt bästa att inte synas.

"Jag visste inte att alla sjuksköterskor hette Syster Joy" utbrast Remy när vi inte såg någon människa i närheten

"Inte jag heller".

Vi skyndade vidare till Gymmet.

Plötsligt stannade Remy upp.

"Det kan inte vara sant!" utbrast han.

Jag kunde inte heller tro mina ögon, hela stället såg ut som ett ruckel!

Fönsterna var igenbommade och det verkade som om ingen människa hade besökt stället på åratal. På dörren stod det "STÄNGT!"

"SKIT OCKSÅ!" skrek Remy och sparkade det hårdaste han kunde på dörren.

Han fortsatte med det innan han spottande och fräsande sa: "Vad ska vi göra nu då?"

Jag visste inte direkt själv, om ett gym var stängt innebar det att vi fick fortsätta efter nästa, men vad hade egentligen hänt med det här gymmet?

"Vi får fortsätta!" sa jag och suckade. "Det finns inget här att göra".

"Okej, men hur blir det med din Dragonair?" frågade Remy. "Han finns någons här och patrullerar, när kommer han tillbaka?"

Jag hade inte tänkt så mycket på Dragonair, men tanken slog mig nu när han nämnde det. Dragonair syntes inte upp på himlen och jag visste bättre, de gånger han var på strövtåg brukade han komma tillbaka mitt i natten!

"Skit också!" skrek jag och nu var det min tur att bli arg. "Han kommer tillbaka till kvällen antar jag!"

"Över till plan B" sa Remy plötsligt.

"Vilket är?" sa jag överraskat.

"Fånga Pokemon!" fyllde han i. "Det finns en skog som leder till nästa stad, och då måste det finnas pokemon. Så vad säger du?"

"Okej, vi går och fångar några men vi ska sova över på det här Pokemoncentret, eller hur?"

"Ja" sa Remy och tog fram sina pokemon.

Just när vi skulle fortsätta vidare såg vi en liten Rattata springa ut ur gymmet (om man skulle kalla den för det).

Innan jag hann göra något skrek Remy; "Totodile Water Gun (Vatten Pistol) nu!"

Totodile sprutade flera kaskader av vatten på Rattata som flög iväg och svimmade (den var på en låg level (nivå) verkade det som).

"Pokeboll kör!"

Remy kastade pokebollen som fångade upp Rattata. Den gjorde inget motstånd utan var fångad.

"Om jag inte får en Badge (Nål) ska jag minsann ha pokemon" sa han irriterat och fortsatte vidare med sin nya pokemon.

Kvar stod bara jag och såg på hur han gick där, men sin nyvunna Rattata och hörde Totodile hoppa och skrattande säga:

"Jag slog en Rattata!, jag slog en Rattata!"

Fortsättning följer...