Vi fortsatte in i skogen. Remy hade nu fångat tre pokemon och nu hade vi exakt lika många.

Det fanns många tränare ute i skogen, så det var inte så svårt att hitta någon att ha en pokemon match med.

Nästan på direkten nappade en på oss.

En tjej med långt, blont hår kom fram och utmana oss.

"Jag utmanar någon av er på en pokemonstrid!" utbrast hon.

"Jag antar utmaningen!" sa Remy och rota fram sin ena pokeboll.

Jag visste vilken han skulle ta, ha hade redan Totodile och Sandsrew vid sin sida så han tänkte ta Rattata.

"Välj inte den, den är ännu svag för att strida!" försökte jag men Remy bara skakade på huvudet.

"Jag vet vad jag gör, i alla fall nu. Jag känner på mig att jag kommer vinna!"

"Jag känner på mig att din pokemon kommer få stryk!"

Han struntade i vad jag sa och tog ut sin Rattata.

"Rattata, jag väljer dig!"

"Rattata, gör en Tackel (Tacklings attack!)"

"Poison, gör en Poison Sting (Gift gadd) attack!"

Flickan Ekans (som tydligen hette Poison) öppnade munnen och sköt iväg minst hundra gift taggar på Rattata.

Rattata gjorde ett tappert försök att hoppa på Ekans och attackera den men blev träffat av taggarna. Den blev förgiftad och sjuknade snabbt in.

"Nej, jag glömde köpa Full Heal i Viridian City (Viriodian Staden)" utbrast Remy och försökte panikslaget komma på en attack som kunde knocka ut Ekans, och det var fort!

"Gör en Quick Attack (Snabb Attack)!"

Fast Rattata var dålig tog det ett super språng och bet Ekans i sidan.

"Ekans!" skrek Poison och gav ifrån sig ett väsande.

"Gör en Glare (Stirr attack?)!" skrek tjejen.

Ekans försökte hypnotisera Rattata, men det misslyckades, den sprang från alla håll och bet Ekans när den nådde åt. Till sist föll Ekans ihop av alla attacker, den svimma.

"Rattata!" sa Ratta snabbt och såg på Remy.

"Okej, jag fortsätter me dig!"

Tjejen såg paff ut att hennes Ekans hade förlorat men kalla snabbt in den och tog fram en ny pokemon .

"Diglett, jag väljer dig!"

Något ovanlig slags pokemon dök plötsligt fram ur jorden. "Diglett" sa den snabbt och försvann under jorden.

Det var en jord pokemon!

Remy blev plötsligt osäker när han inte såg var pokemonen hade tagit vägen.

Rattata satt oroligt och väntade order.

"Rattata, gör en Focus Energy (Fukos Energi)!"

Den blundade för ett ögonblick och samlade energi, fokuserade på målet som rörde sig under den.

"Rattata tillbaka, Sandsrew jag väljer dig!"

Så fort Sandsrew kom ut ur pokebollen grävde den ner sig.

"Om Diglett inte kan slåss ovanför jord så får det bli under!"

Det var tyst för ett ögonblick innan jorden plötsligt började skaka under våra fötter och Sandsrew dök upp igen, snabbt följd av Diglett.

"Sandsrew tillbaka, Rattata jag väljer dig!"

Remy bytte till Rattat igen.

"Gör en Bite! (Bit attack!)"

Rattata hade innan laddat upp sin attacker och blev nu mycket snabbare, den hoppade snabbt på Diglett innan den hann försvinna under mark igen (Den var skadad också så den var inte lika kvick) och bet den det hårdaste den kunde!

"DIGGGLLETT!!!!" utbrast den och svimmade.

"JA!" skrek Remy när ha kalla in sin pokemon. "Jag vann!"

Tjejen såg inte ett dugg glad ut då hon gav honom en femtilapp och försvann.

Hon mumlade något och stack sedan bland trädet.

"Alla kan inte alltid bli vinnare!" sa Remy till henne och viftade sedan med sedeln mitt framför näsan på mig, "Vem vad det som sa att Rattata skulle få stryk?"

Plötsligt började en av hans pokebollar skaka våldsamt.

"Vad i?"

"En av dem håller på att utvecklas!"

Remy tog snabbt ut pokemonen som skakade i sin pokeboll. Det var Rattata!

Det sköt blickar ur pokenollen innan en stor rått pokemon dök fram.

"Wow, den utvecklades till Raticate!" skrek Remy då pokemonen dök fram.

"Du är inte den enda som har fått en pokemon att utvecklas!"

"Jag vet!" sa jag och såg på Remy.

Han höll på att spricka av stolthet. Lite irriterande faktiskt eftersom nu fick jag höra hur bra han hade varit då han besegrat en motståndare och använt en nyss fångad, vild pokemon.

Efter en stunds gående (och hemskt mycket tjatande från Remys håll) bestämde vi oss för att ta en fika.

Remy tog ut sina pokemon och jag mina, i alla fall en av dem. Metapod fick bekanta sig med Remys pokemon men inte Rapidash, jag var fortfarande säker på att hon var hämndlysten på mig.

Jag kunde förstå vad pokemons sa. Våra pokemon pladdrade i mun på varann och jag kunde också ha deltagit i diskussionen men vid vidare eftertanke var det bäst att inte lyssna på det örat, att tjuvlyssna på pokemon skulle vara som att tjuvlyssna på sina vänner. Jag lät bli.

Medan våra pokemon småpratade tog jag fram något som såg ut som en tillplattad chips påse, innehållet var helt mosat.

"Jaha, de var de chipsen det" muttrade jag och smula ner innehållet till pokemonen.

"Smaklig måltid!"

Medan pokemonen åt småsmulorna tog Remy fram något som såg ut som mackor.

"Mackor med skicka och ost...Tvi, helt smält! Vill du ha en macka?"

"Ja tack!"

Både jag och han tog var sin macka och pratade om allt med pokemon. Det visade sig att han kunde en del om pokemon och att det nog alltid intresserat honom (fast han inte ville erkänna det).

När en timme hade gått bestämde vi oss för att fortsätta leta efter pokemon.

Just när vi skulle fortsätta vidare dök ett skal framför mig från tomma intet.

"Vad i?" hann jag säga innan Remy utbrast:

"En Kakun!"

Han tog snabbt fram en pokeboll och gjorde sig redo att fånga den.

"VÄNTA!"

"Vad är det?"

"Det här trädet måste vara ett Bidrill näste, kolla uppe i trädet!"

När vi kolla upp i luften satt hundratals puppor som skulle för eller senare bli till Beedrills...Och vad värre var fanns det BEEDRILLS!

"ATTACK!" skrev en av dem och plötsligt fylldes hela luften av surrande geting pokemon.

"Spring!" skrek Remy och hans pokemon följde hans exempel.

Jags kulle just lägga benen på ryggen då jag kom att tänka på Metapod. Den kunde inte ta sig fram!

Precis när jag tog Metpod i famnen ("Spring, jag klarar mig" skrek hon) attackerade en Bidrill oss. Med sina skarpa taggar lyckades den skada skalet.

Plötslig blixtrade det till i skalet och en varelse trängde fram.

Det som Metapod hade berättat att hon skulle bli skede nu, en vacker liten varelse tryckte sig ut sig ur sitt skal. En Butterfree!

"Du...du har utvecklats till en Butterfree!" stammade jag fram.

"Jajamensan..."Vänta här!"

Butterfree prövade sina vingar först innan den tog satts och flög upp i luften.

"Smaka på mina krafter!" sa hon lugnt då hon släppte iväg ett helt moln av glittrande pulver.

Beedrillna verkade bli berusade så fort de andades in pulvret och flög sakta till marken.

Snart var hela marken täkt av sovande Beedrills och vad bättre var hade min Metapod utvecklats till en Buttrefree och räddat oss!

Fortsättning följer...