Det blev min tur.
Lillen, gör en tackel" skrek jag glatt för att jag viste att Oddish inte hade en chans
att fly.
Lillen tog satts och sprang rakt in i Oddish och stånga den så att den flög en bit bort.
Den svimma!
"JAAAA", skrek jag och klappa Lillen och gav den beröm för att den hade varit så bra (även
Eevee gick och gav den lite beröm fast den brydde sig så mycket om striden, utan mer om omgivningen).
"Min tur att möta dig " sa Flamman och ställde sig framför Gloom.
"Gloom, gör en peatel dance" sa killen.
Genast började Gloom dansa och ur dens kropp sköts färg glada, vassa blad ut som samlades
kring Cyndaquil.
Bladen dansade omkring Cyndaqil, i alla möjliga färger tills de på en och samma gång attackera
den!
Elden på Qyndaquils rygg flammade upp och alla bladen bränndes ner så att Cyndaquil
inte skadades.
"Ha, eld pokemon har fördel mot växtpokemon" skrattade Flamman. "Glömde du det eller, eller
var du för upptagen att skryta om dina pokemon?"
Han teg.
"Cyndaquil gör en EMBER" Cyndaquil tog sammlade all den energi den hade och sprutade en eld
stråle mot Gloom.
Gloom klarade inte av vämen som den fick mot sen kropp. Den slungades iväg, svart av sot
och avsvimmad, nästan död.
Flamman gav ifrån sig ett heja rop och hoppade upp och ner som en galning för att hon hade
vunnit, jag såg på och log för min.
Hennes första seger kunde jag gissa och Cyndaquil hade ju börjat att bli riktigt bra!
Killen såg med en ursinnig blick på oss när vi firade våran seger.
Motvilligt tog han fram sin plånbok och gav oss var sin tjugolapp eftersom vi hade besegrat
honom (det var ett bevis på att man var en bra tränare, att man gav vinnarna pengar för att visa sin gratulation till dem).
Efter det gick vi och satte oss vid ett par träd för att fika för att nu kände vi oss hungriga,
efter all den spänning som vi hade gått igenom.
Vi tog ut några mackor från ryggsäckerna som vi hade sparat från Pokemoncenteret och börja
äta på dem, även våra pokemon fick lite pokemon foder som dem fick knapra på.
Flamman släppte ut sin Sentret som fick lite sallad att äta och jag gav min Caterpie också
lite sallad.
När jag skulle ge Eevee lite pokemon foder så märkte jag att han var en liten bit ifrån oss
och tittade fundersamt på himmlen som nu började allt tätna och bli grå.
Det såg att bli till storm.
Jag såg på Eevee. Den hade huvudet på sned och såg upp mot himlen som om den förvänta sig
att den skulle trilla ner.
"Veee-vee" gnyde den.
Jag tog ett steg mot den, varför såg den så rädd ut?
Molnen hoppade sig, blev allt gråare och till sist började mullra.
Inom loppet på några få sekunder hade himlen blivit till ett grått täcke och det börja åska.
Plötsligt hörde jag ett kraftigt åsk knall och Eevee började att yla.
När jag tittade upp mot molnen så såg jag vad som hade skrämt min Eevee...
I himlen flåg en stor mäktig fågel, ur dess kropp sköts stora elektriska blixtar ut. Det
var inte molnen som orsakade blixtarna utan fågeln! Pokemonen!
Den såg ner mot marken en gång, gav ifrån sig ett rop som lät som åskans muller.
Jag stod som förlamad, det var fågeln Zapdos, jag visste det, jag kände det på mig!
Den var så vacker, jag blinka till för att se bättre men den var borta...
Istället började det regna, tunga droppar föll tung från den blygrå himlen.
Mina tankar föll på Evve. Jag vände blicken till gräset igen, där Evve hade varit, så att
jag kunde plocka upp och skynda hitta en skyd för regnet.
Evve var borta.
Ösregnet gjorde det omöjlig för mig att se var Eevee hade gått, han började springa tillbaka
till lägret.
"EEVEE KOM TILLBAKA" skrek jag och hade gråten i halsen.
Skulle jag få se min Eevee igen?
Fortsättning följer...
