Del 9

Klockan hade redan blivit 21.00 på kvällen då både jag och Flamman hade nått staden.
Det fanns mycket folk på gatan men vi brydde oss inte utan vi skyndade oss att gå till Pokemoncentret för att sova över där innan den stängde halv 11 (22.30).
Inne i Pokemoncentret verkade det som det hade varit en akut för att många av dem små Chansey som hjälpte syster Joy i sitt arbete sprang runt med medicin i handen till fler av salarna.

"Vad är det som har hänt egentligen", sa Flamman och tittade förvirrat omkring.
"Har det varit en olycka eller?.
"Det undrar jag också, men jag vill inte ta reda på det nu för att jag är för trött och jag tror att också våra pokemon behöver sova", sa jag trött och gick fram till disken för att få en säng att sova på..
Flamman såg sig omkring och nickade, båda vi hade gått hela dagen och var jätte trötta.
Det räckte inte med att vi hade gått en hel dag ute i skogen, Natt och Lillen var också trötta och nästan släpade sig genom golvet.
"Ursäkta men kan du hela våra pokemon", frågade Flamman syster Joy i disken, eftersom även hennes pokemon var trötta och behövde vila.
"Jag är ledsen men det går inte", sa syster Joy trött och nickade både åt mig och Flamman.
"Kom med mig här", sa hon och började gå mot en av salarna.
Båda jag och Flamman såg oroliga på varandra men följde med skuksköterskan, hon öppnade en av dörrarna till en sal och visade ett helt rum med sjuka pokemon som låg på sina sängar och bredvid dem satt deras tränare och såg oroliga på dem. "Kan ni förstå att vi inte kan ta imot fler pokemon nu, stadens pokemongym har nästan slagit ut varje tränare som har kommit hit den här veckan."
En fruktan steg i mig när jag såg alla tränarna bredvid sina skadade pokemon, jag hade bara en Pidgey, en Umbreon och en Caterpie och dem skulle knappt ha en chans mot gymmets stora och starka fågelpokemon.
Jag tittade på Flamman och även hon såg inte så himla glad ut när hon såg alla skadade pokemonen, jag kunde ha svurit på att hon såg skräck slagen ut.
"Jag är ledsen men det finns inga mer salar att ta imot sjuka pokemon", sa syster Joy med en sorgsen ton.
"Det enda vi kan göra är att ge tak över huvudet och en säng ni kan sova på"
Jag kände mig plötsligt inte så trött utan gick istället till ett av borden för att samla mina tankar, Flamman följde efter med hennes pokemon tätt i hälarna.
"Vad ska vi ta oss till, ska vi utmana Violet Citys pokegym ledare, Falkner på en match eller?", sa jag och smekte Lillen bakom örat.
"Jag vet inte, jag vill inte riskera mina pokemons hälsa på grund av att jag vill vinna en badge.
Det finns saker som är viktigare än det och en av dem sakerna är kärleken till ens pokemon!" sa hon med en låg ton och klappade Korre medan han nästan somnade i famnen på henne.
"Jag skulle inte utmana den där Falkner i första taget", sa en röst bakom oss och jag tittade upp.
Bakom oss satt 2 killar vid ett annat bord, dem var lite mindre än oss.
Den ena killen hade blått hår i tuppkam och pigga grönblå ögon. Han hade blå jeans på sig med en t-shirt (det var en Blastois på den) och en blå jacka.
Den andra killen som satt bredvid honom hade rött hår och hade mörka bruna ögon.
Han var klädd i svarta byxor, röd t-shirt och svart jacka.
"Hej, mitt namn är Mattias men mina vänner kallar mig för Mr. Splash", sa den ena killen med blått hår mot oss och log lite grann.
"Hej mitt namn är Mirjam och det här är min kompis Ulla-Karin", sa jag och pekade på Flamman.
"Trevligt att träffas, det här är min kompis Alexander men han kallas för Blaine", sa Mr. Splash och klappade den andra killen på axeln.
"Vi är pokemontränare!"
"Vad gör ni båda två här egentligen, ska ni möta Violet Citys gym eller?" frågade Blaine.
Jag tittade åt Flammans håll och såg att hon var osäker, det var jag också eftersom jag inte riktigt viste vad jag skulle svara på.
"Nja, vi är inte säkra om tiden är inne för våra pokemon att utmana gymmet", sa Flamman lite osäkert.
"Det beror på vilka pokemon ni har, min och Blaines pokemon är här på pokemoncntret och vårdas", dem stakarna hade ingen chans nästan mot Falkners pokemon", sa Mr. Splash sorgset.
"Vilka pokemon har ni då", undrade Flamman nyfiket.
"Jag och Mr. Splash fick våra pokemon för några dagar sen av professor Oak. Jag fick en Charmander och Mr. Splash fick en Squirtle", sa Blaine.
"Jag har en Sentret och en Cyndaquil, tror du dem har en chans eller", frågade Flamman oroligt.
"Nja, jag vet inte vilka attacker era pokemon kan, men det beror helt på vilka attacker och strategier nu har", sa Blaine.
"Våra pokemon förlora på grund av att vi hade dåliga strategier, vi gav våra pokemon fel attacker vid fel tillfälle och detta gjorde att Falkners pokemon fick övertag, hans pokemon slog ut våra med bara 2 slag" sa Mr. Splash.
"Jag undrar om jag och mina pokemon har dem strategierna", sa Flamman fundersamt.
Jag själv viste inte vad jag skulle göra, Pidgey och Lillen skulle inte ha en chans mot gymmets fågelpokemon för där hade dem övertaget, men Natt men sina svarta krafter skulle kanske, kanske ha en liten chans.
"Flamman, tror du att Natt har minsta lille chans att vinna det här"
Flamman såg på mig men bekymrade ögon och bara skakade på huvudet, "Nej", din Umbreon må ha starka krafter men gym pokemon har mycket höga level och är ryskigt bra tränade.
"Det skulle vara ett mirakel om Natt ens kunde slå till någon av dem."
"Mirjam, om du känner att minst tecken på att dina pokemon har en chans att vinna så gör det nu. De banden mellan pokemon och tränare är starkare än något annat, det är därför jag lät min Squirtle slåss mot Falkon" sa Mr Splash bestämt.
"Det var mitt fel och inte Squirtels att jag förlora, jag gav den bara fel kommandon."
"Det är bästa att vi går och lägger oss nu", sa Flamman och gäspade.
Jag höll med Flamman och reste mig ur stolen som jag satt på, samma exempel följde Mr. Splash och Blaine.
"Kom ihåg Mirjam vad jag sa, lita på dina instinkter och gör det som du känner för", sa Mr. Splash en sista gång innan han gick till Pojkarnas rum, samma sak gjorde Blaine.
Kvar var bara jag och Flamman med våra pokemon.
Jag tog fram mina pokebollar och för att kalla in mina pokemon.
Den ena pokebollen kastade jag på Pidgey som satt på bordet, genast blev Pidgey till ett ljussken så fort pokebollen nuddade den och som flög in i pokebollen.
Samma sak hände med Lillen men det var nåt underligt med Natt, det verkade som den inte var så himla glad över att komma in i pokebollen och ett dovt morrande hördes från honom.
Jag fattade inte vad han ville säga mig men jag kastade en av mina pokebollar på honom, med en snabb rörelse med bakkroppen så vände den sig och smällde till bollen med sin svans.
Bollen flög i marken och rullade fram till mina fötter, Natt gav ifrån sig ett ylande och tittade med bestämda ögon på mig.
För första gången i mitt liv hade Natt inte gjort det jag hade sagt åt honom att göra, jag kände en besvikelse inom mig som jag aldrig hade känt förut, jag kanske var en dålig tränare i alla fall.
"Vad är det för fel på honom?", sa Flamman och såg lika förvånad ut som mig.
"Jag vet inte", var mitt enda svar.
"Han kanske vill säga dig en sak"
"Natt vill du säga oss en sak?"
"Umbee-on", sa Natt bestämt och började gå mot dörren, med sina klor började den rispa och skrapa som om den ville ut på något sätt.
"Han kanske vill ut!"
Man kunde se tydligt att Natt ville ut, med sin tyngd försökte den knuffa dörren med sitt huvud men det gick inte, eftersom syster Joy hade också låst alla dörrarna för en stund sedan.
"Vad vill han egentligen göra?", sa Flamman och tittade än en gång på mig.
"Vill han träffa någon eller?"
Jag gick fram till Natt och hukade mig bredvid honom och såg honom rakt i ögonen.
Hans ögon lyste som eld i skuggorna och jag fick en känsla av skräck inom mig när jag såg dem så klar röda, dess ringar på kroppen lyste med ett guldaktigt sken i mörkret också men det var inte så himla avskräckande (för mig).
Med min mjukaste röst och som en viskning sa jag, "Natt, vill du ut härifrån?."
Den lilla mellan rummet som vi hade, gjorde så att ingen annan kunde se eller höra vad som hände mellan oss.
Hans svar till mig var en liten nickning med huvudet, men inget morrande den här gången.
Innerst inne, inom mig kunde jag nästan förstå vad han sa, och det var det jag fruktade mest av allt, han ville möta Falkner.
"Vill du gå till gymmet och möta gymledare?"
Natt gjorde en nätt nickning och gav han ifrån sig ett litet ljud som lät som ett gnällande.
Mina ådror blev till is, Natt bad mig att få möta Falkner när den kanske inte hade någon chans.
Om den blev skadad så skulle den kanske inte få någon hjälp i Pokemoncentret eftersom det inte fanns några platser kvar, om någonting hände honom skulle jag aldrig förlåta mig själv.
"Jag vet inte om jag vågar låta dig möta honom", sa jag sorgset till Natt och reste mig.
Natt strök sig kring mina ben, och gav mig en blick som nästan sa, "snälla Caterpie låt mig få möta honom".
Jag vände min blick bort mot Flamman för att se om hon kanske hade ett råd till mig om jag skulle möta Falkner eller inte.
Flamman verkade vara upptagen, hon satt och pratade med sin Sentret och Cyndaquil.
Hon satt bredvid dem på marken och viskade nått i, det var omöjligt för mig att uppfatta något ljud men jag fick en känsla av att hon planerade att möta Falkner.
"Flamman, Natt vill möta gymmets pokemon, tycker du att det är ett bra ide?"
Flamman vände ansiktet till mig och bara sa "kanske".
"Du hörde själv vad Mr. Splash sa, om du litar på din pokemon och vet att den har en chans så ska du möta honom, jag tänker i alla fall kanske försöka", sa hon bestämt och reste sig.
Ur sin ficka drog hon fram sina pokebollar och kastade dem på sina pokemon, både Korre och Fire flög in i var sin pokeboll och kvar var bollarna på marken.
Flamman tog upp dem och började gå mot tjejernas rum.
Kvar var bara jag och Natt, jag tittade på honom, han såg mer spänd ut än vad jag gjorde och väntade på att jag skulle je honom det svar han väntade på.
Jag tog ett djup andetag och ljuden kom fram ur mig i en viskning, "du får möta Falkner om du vill, Natt."
Med det svaret nickade Natt nöjd och gick fram till pokebollen som fortvarande låg på golvet, (jag tog aldrig upp den), och med egen vila flög in i den.
Kvar var bara jag och några andra tränare i Pokemoncentret, en oro började stiga i mig om Natt skulle klara gymmet eller inte.
Jag gick fram till pokebollen tog den i min hand och kramade den hårt, det var försent att ångra sig nu, Natt skulle möta Falkon imorron.