Del 2

Jag skyndade det fortaste jag kunde hem för att hämta mina saker, jag ville så fort som möjligt ge mig iväg och träna pokemon!
När jag var framme vid mitt hus kallas jag snabbt in Lillen i sin pokeboll innan jag gick in, mamma var inte så speciellt förstjust i insekter (detta gällde kanske speciellt insekts pokemon).
Jag öppnade snabbt dörren och sprang in i mitt rum, till min stora förvåning verkade ingen vara hemma.
Rummet såg precis lika dant ut sen jag lämnade det i morse, den stora, gröngula ryggsäcken låg på sängen och väntade på att jag skulle plocka upp den.
För en sista gång tog jag mig ett titt genom rummet innan jag skulle lämna den för en LÅNG tid. Sedan gick jag fram till sängen.
Ryggsäcken som jag innan hade packat så omsorgsfullt låg nu bara där på sängen, det var knappt man kunde tro att det entligen var dags att lämna det trygga hemmet och ge sig ut i världen för att träna pokemon.
Det kändes härligt och det pirrade faktisgt lite i magen men samtidigt var det också sorligt.
Jag skulle sakna mitt rum, min familj och kanske, kanske även min lillebror Niklas (fast han var inte så liten egentligen, bara et år yngre än mig).
Jag kunde inte låta bli att tycka att ryggsäcken såg extra tjock ut, jag hade inte packat så mycket i den, jag skulle ju sammla på mig andra saker då jag tränade också.
Snabbt öppnade jag ryggsäcken för att kolla innehållet.
Ryggsäcken vara bra på så sätt att den hade två stora fack där man kunde stoppa saker i.
Jag hade bara proppat den ena facket med saker och låtit den andra vara ifred, eftersom den andra skulle jag sedan använda då jag skaffade mig proviant under resans gång.
Allt såg precis ut att vara i sin orning, det första facket i ryggsäcken var precis som jag hade packat den, men blev överraskad då den andra en gång så tomma facket nu innehöll ett stort, skärt packet!
Jag tog upp packetet och granskade den noga, den var helt inslaget i skärt presentpapper och på ena sidan av packetet låg ett brev fastklistrat.
Nu var det brevets tur att bli undersökt, jag tog loss den från packetet och öppnade den.
Självaste medelandet var ett present-kort med en Pikachu på.
Jag började läsa den:

"Kära Mice (mitt smeknamn på makedinska)!"
Nu är det sommarlov och det är dags för dig att bli pokemontränare!
En ny värld väntar på dig och vi vet att det kommer både bli spännade och farligt, det kan vi i din familj lova dig eftersom vi själva har varit pokemontränare när vi var unga (som jag inte viste det!).
Vi vet att det kommer bri roligt att träna pokemon och vi hoppas att en vacker dag du bli pokemonmästare.
Hur länge det kommer att ta vet vi inte men en sak ska du veta, vi kommer alltid älska och vara stålta över dig!
Eftersom du nu ger dig iväg så vet vi inte när vi ses igen så därför bestämde vi oss (och hela din släkt) att köpa en speciell födelsedags present lite tidigare i sommar så att du inte skulle bli utan en.
Vi hoppas att du tycker om den, hälsningar din familj!

P.S När du har läst klart detta brevet har vi redan rest till Makedonien på semester. Vi skiackar ett Pidgey post till dig när du fyller år!
Glöm inte lämna kvar hemnycklarna när du går, grannen mitimot gatan kommer passa huset hela sommaren.
Puss och kram från mamma och pappa!
(En liten bit under kortet hade min lillebror skrivit med slarviga bokstäver: OCH EN SMÄLL FRÅN NIKLAS>=) )

Efter att ha läst klart brevet kände jag hur tårarna samlades i mina ögon. Inte för att jag var besviken eller arg på att min familj inte hade varit närvarande att farväl av mig, utan den kärlek de hade skänkt mig.
Att läsa brevet hade nästan varit som att höra min egna mamma viska orden i mitt öra.
Då jag märkte att jag var nära att brista i gråt la jag snabbt undan brevet och tog packetet åter igen i min famn.
Bit för bit började jag riva bort presentpappret som min familj (även några av mina släktingar i Sverige) hade köpt till mig.
Jag rev snabbt bort pappret och blev rätt så förvånad över vad som låg i det, det var en svart väska!
Allt papper som stod i vägen tog jag bort och studerade väskan lite mer nogranare, den var varken stor eller liten, ungefär lika "stor" som en vanlig väska och innehåller verkade innehålla något platt eftersom höjden inte var mer än 4 cm.
Den vägde inte heller så mycket och färger var så klart svart, vilket fick den nästan att innehålla något farligt (vilket jag inte hoppades på).
På ena sidan av väskan hittade jag en dragskedja som jag snabbt med ett ryck öppnade väskan med. Det jag såg hade jag aldrig i hela mitt liv väntat mig, inte av min familj, släkt eller vänner.
För det som blottade sig framför mina ögon var en svart, bärbar dator!
För en lång stund satt jag bara som förlamad och tittade på den, den var märkt med de stora, guldgula pokstäverna: POKEMON PC!
En snabbt blick på klockan visade att den var 4, jag hade varit hemma nu i över en timme!
Jag insåg snabbt att jag knappt hade hunnit göra något mer än läsa ett present-kort och öppna en present, tiden höll på att förgås och jag skulle hälst vilja komma iväg från stan innan det blev mörkt!
Nu hade jag ingen tid på att slösa på att undersöka saker och ting nogrant utan slog snabbt på datorn för att kolla innehållet innan jag gav imig iväg.
Bara genom att trycka på knappen "ON" som fanns vid sidan av tangentbordet, tändes skärmen med texten:
Pokemon Projek 2001, Copyright Pokemon Ligan 1995-2001.
Sedan kom man in på självaste datorn, där man kunde se vad den innehäll.
Till min lättnad gick datorn på batterier så jag slapp sätta en kontak för att den skulla fungera (nackdelen med batteriet vara bara att man skulle ladda den "minst" i 24 timmar när den var slut).
Datorn hade allt som kunde koplas till pokemon.
Bland annat innehöll den ett Pokedex med alla de kända pokemonen (251 st) plus atta det fanns fakta och bilder till, information om de olika redskapen och sakerna till pokemon (ex. de olika sorternas pokebollar), en karta över var alla de kända platserna där man tränade och fångade pokemon (även platser där man måtte kända gym och gymledare, forskningscenter och Pokemoncenter och så klart, kända Pokemonligor i landet) så kallade Jotho, Kontho och Orange Islandes.
Det som kanske var bäst med datorn var att den hade en internet uppkopling (vilket jag märkte då jag gick in på filen "Pokemoncenter") eftersom man kunde maila kända forskare, profesorer, läkare och sjuksköterskor om tips och råd om sina pokemon. Man kunde även skicka iväg sina pokemon till olika ställen i världen för att få hjälpa att hela sina sjuka och skadade pokemon på pokemonsjukhus, så kallade Pokemoncenter!
Genom avancerad laserteknik kallad "Pokeboll-GO", kunde man ta in sin pokemon i pokebollen och skicka den med en speciell laserteknik till en adress på internet där den sedan skulle hamna till en speciell ort.
Denna teknik användes bland annat på Pokemoncentran, Forskningcentran och kanske viktigast av allt Pokemonligor för att kuna ha möjlighet att få kontakt med alla sina pokemon man hade i speciellt organiserade pokemonfiler (detta använde alla tränare runt omkring i världen).
Denna datateknik var viktig eftersom det endast var tillåtet att ha 6 pokemon på sig och rästen fick man spara på speciella, privata filer som Pokemoncentrets datasalar. Ville man byta några av sina pokemon mot en annan man hade i en datafil på Pokemoncentret fick man gå dit och byta, det var det enda sättet att byta sina pokemon på.
All denna taknik fanns tillgänglig på min dator, jag hade speciella web-adresser till flera Pokemoncentren i pokemonvärlden och ett fåtal mail-adresser till kända forskare.
Några av de pokemonexperter jag kunde maila till var Professor Oak i Pallet Town (han jag hade fått min caterpie av), Bill i Varidian City, Professor Elm i New Bark Town....
Efter snabbt ha kollat innehållet i datorn stängde jag av den (mycket nöjd över det hela) och satte tillbaks den i väskan. Sedan la jag tillbaka den i den andra facket i ryggsäcken.
Det kanske skulle innebära problem nu i framtiden att det inte längre fanns så mycket plats kvar i ryggsäcken men tanken på att jag hade fått en bärbar dator gjorde mig överlycklig.
Jag svingade ryggsäcken över ryggen och skyndade mig ur rummet. På vägen mot dörren rotade jag fram mitt gammla busskort i byron innan jag gav mig iväg (hemnycklarna lämnade jag kvar där hemma).
Jag var på väg mot näsrmaste busshållplats för att ta bussen till näsrmaste bra ställe att börja min resa på!
På vägen dit tog jag fram datorn för att kanske få information om bra platser att börja mitt äventyr på.
Jag bodde i en liten stad som kallades för Malmö och här handlade nästan ingenting om pokemon.
Staden låg minst 1 mil från de kända pokemonvärlden Jotho, där pokemonen var vanliga. Jotho, Konto och Orange Islands var de delar av världen där pokemon hitils hade spridit sig.
Man kunde säga att Jotho och Kontho var 2 stora pokemon kontinenter medan Orange Island var flera små öar tillsammans som bildade sin egna kontinent.
Såklart hade varje kontinent (eller liga om man skulle hålla sig till pokemontränarnas lagarn) sina egna sätt att träna pokemon på och driva gymen med.
Jag hade även läst om att pokemonen skillde sig från de olika ligorna.
I Konto (man kallar även denna liga för "den gammle världen" eftersom det var här man först upptäckte pokemonen för flera tusentals år sedan och började träna dem) hittar man oftast de vanligaste pokemonen som finns nästan överallt.
Det var här som forskare gjorde det första pokedexet om alla 150 pokemon som man viste då, det var då pokemonträningen kom igång på allvar, år 1995!
På Kontho upptäckte man nya arter av pokemon år 1998 och forskare flyttade ditt för att ta reda på mer om de nya arterna.
Det dröjde inte länge innan man upptäckte ytterligare 100 nya pokemon genom letande och forskande av gamla kolturer där man dyrkade sällsynta och otroligt mäktiga, utdöda pokemon.
1999 skapades det det andra Pokedexet i Kontho och tillsammans hade man hitils gjort ett Pokedex på 250 pokemon (Jotho fick därför smeknamnet "den nya världen" eftersom har började också pokemonträning ta fart).
Till sist hittade även forskare några öar utanför Europas kust som kallade sig för Orange Islands, här drevs redan en egen liga av befolkningen där.
Forskare upptäckte snabbt att pokemonen här på öarna bestod både av pokemonen som fanns i Jotho och Konto men endå var det något som skillde de åt.
Pokemonen här hade anerlunda utseende och ett anerlunda beteende. Även reglerna som Ligan som öarna hade gemensamt hade ett mycket mer organiserat sätt att träna pokemonen på och har hade man tävlinga istället för strid.
Denna liga (kontinent) blev officiel år 2000 då forskare ansåg att världen var lika mangefik som Jotho och Kontho.
Nu år 2001 kom nyheten om att en nytt team (kommer ej ihåg vad den hette) skulle göra en revolotion i pokemonvärlden och ta fram nya arter av pokemon.
Mystiskt nog satte man ditt en helt ny pokemon i pokedexet, en pokemon vid namn Mewtwo som ingen viste om.
Ingen utom teamet viste om den "nya" pokemonen och därför förblev detta ett mysterium. Olyckligtvis försvann teamet och därför vet ingen idag vad det var för en slags pokemon förutom att den hette Mewtwo och fick nr. 150.
Allt detta hade jag läst om i olika pokemontidningar jag hade prenomenerat från Jotho, det hade kostat mig en del men det var det värt!
Malmö hade knappt några pokemon hos sig, det mest sällsynta man kunde få syn på om man hade tur var en Pidgey, en pokemonfågel som både var vanlig i Jotho och Kontho.
Den var känd för att kunna flyga stora sträckor och var för sina kraftiga ving attacker.
Jag ville hälst ta bussen till ett ställe där man kunde hitta mer pokemon, jag ville fånga en till pokemon i mitt lag.
Jag ville även komma till närmaste stad där säker ett Pokemoncenter skulle fonnas, eftersom Lillen kanske skulle behöva helas (få tillbaka hela sin styrka) eftersom den innan hade varit i strid mot en Spinark.
New Bark Town verkade vara det "närmaste" stället (i själva verket var det 2 mil dit) och därför bestämde jag mig att åka ditt. Kartan visade att området omkring staden nästan bestod av skog vilket innebar att där fanns många pokemon att fånga!
Jag tittade på busstabellen, senaste bussen skulle komma klockan 5 (17.00) och min klocka visade att klockan var kvar i fem. Det skulle dröja en kvart (15 min.) innan bussen kom!
Medan jag väntade kallade jag ut Lillen från sin pokeboll så att jag skulle få lite sällskap på vägen.
Den kravlade genst upp på min axel där den stannade och tittade ut över landskapet.
Det dröjde inte länge innan man såg bussen åka krings vägen, den var som vanligt grön med bokstäverna: Jotho bussen!, längs sidan.
När bussen närmade sig hoppade jag upp ur bänken som jag hade suttit på och gick fram till kanten va gatan.
Buss chafören såg inte ett dugg glad ut när han såg Lillen på min axel (han rynkade pannan och gav ifrån sig en fnysning) men sa inget till mig, men han mummlade endå något som nästan, nästan lät som "ohyra!".
Hela dagen hade varit varm och det förvånade mig inte häler att bussen var det. Det var kvavt bland folket som satt eller stod i bussen och det lunktade unket bland sittsarna.
Det gjorde inte saken bättre att fönstrena på bussen behövde trättas. Nästan alla var smutsika av lera och damm som den såg stt ha samlat på sig under bussfärder i sådär ett år eller två, minst!
Bussen var fullproppad av människor och det var gott som omöjligt att hitta en sittplats att sätta sig vid, jag gjorde ett desperat försök att gå längst bak i bussen (där det även var varmast) för att hitta en plats.
Jag såg inga ledia platser längst bak men det som överraskade mig var en kille i 16-17 årsåldern satt och låg på två sittplatser och såg ut att sova.
Ingen i bussen brydde sig (eller kanske inte vågade) att säga åt honom att flytta sig och ge plats åt en till människa.
Jag i alla fall hade ingen lust att stå upp i mer än en timme i bussen så med en kylig, stadig röst sa jag:
"FLYTTA PÅ DIG!"
Killen såg upp på mig och grymtade lite, han bryde sig inte om de jag hade sagt till honom, men otroligt nog reste han sig upp och satte sig på sätet vid fönstret.

Art: Eevee
Nr: 133
Typ: Normal
Information: Denna pokemon är mycket ovanlig i det vilda, det är fortvarande oklart var man säkert kan hitta denna pokemon!
Dess DNA är ojämn vilket betyder att den endast kan utvecklas av element stenar (3 olika typer av stenar) eller när den uppnår en inre lycka inom sig vid speciella tillfällen.
Forskare känner hitils till 5 utvecklingar som Eevee har.