Del 10

Gymmets egna historia!

| | | | | | | | | | | | | | | | | | |

Del 10

Falkner

"Pip, pip.pip..." Jag skyndade mig att stänga av väckarklockan bredvid min säng innan den väckte några av de andra tjejerna i rummet. Klockan var bara halv 7 på morgonen men jag hade varit vaken sen en lång stund tillbaka.

Jag kunde inte sova längre, jag ville och kunde inte göra det eftersom jag var för nervös. Jag kände mig som en urvriden disktrasa och var helt slut, jag hade drömt mardrömmar hela natten.

Mardrömmar om att Natt, hade själv gått till gymmet för att utmana Falkner, för att vinna Flying Badgen åt mig. Falkner hade valt sin Pidgeot och skickat den på Natt, med dess kraftiga klor hade den flygit rakt på Natt och borrat in sina klor i dess skin så att blod började forsa fram. En sekund senare hade jag kommit in i gymmet och upptäckt vad som hade hänt, jag hade tagit upp Natt i min famn och sprungit det fortaste jag till Pokemoncentret för att rädda Natt, men det verkade hopplöst.

På Pokemoncentret fanns det ingen mer plats för skadade pokemon och medan jag väntade satt Natt och kämpade för sitt lilla liv. När jag tittade ner på Natt så såg den bara på mig med sorgsna ögon och det såg ut som den tänkte äga, "jag försökte i alla fall Caterpie".

Med sina sista krafter slickade den lite lätt på min hand med sin mjuka, skära tunga innan den slöt ögonen och dog. Efteråt hade jag vaknat upp och var helt svettig.

Jag hade inte kunat sova mer av natten utan bara tittat upp i taket och undrat hur det skulle gå. Sakta drog jag upp mig ur sängen och gick till tjejernas badrum. Jag tog en kall dusch så att mina tankar skulle samla sig och jag skulle vara klarvaken vid matchen. Vattnet var iskallt, men det hjälpte att få bort en del av stressen och mina tankar började åter att samla ihop sig, jag var redo för STRID!!

Efteråt tog jag på mig ett par vita byxor med en vit t-shirt och gick ut ur rummet (det verkade som jag var den första som hade vaknat av tjejerna, men jag kolla inte efter).

Syster Joy hade redan vaknat och höll på med att göra frukust till alla på Pokemoncentret tillsammans med sina Chansey som hjälp.

Hela byggnaden luktade rostad bröd med ägg och beccon , men jag kände mig inte hungrig. Om jag inte varit så orolig, hade jag direkt tagit en portion mackor med ägg på, det enda jag ville göra nu var att gå till gymmet.

"Chansey", en av dem många små många Chansey kom fram till mig med en bricka med mat.

"Nej tack, jag äter lite senare frukust", sa jag och tittade bort mot dörren.

"Chansey", gav den till svar och gick tillbaka till syster Joy för att hjälpa henne. Jag gick ut ur Pokemoncentret och blev inte förvånad över att det inte fanns några människor på gatan än.

Staden var rätt så ny för mig, jag och Flamman hade bara kommit hit på kvällen och gått raka väggen till Pokemoncentret.

Vi hade inte tittat på husen eller affärerna, vi hade inte äns lagt märket till ett jätte stort tempel som låg i staden. Dess stora torn och tinnar stck fram genom de små husen som låg tätt intill varandra. Jag började gå längst gatan (som var rätt så smal), gatan verkade leda till stadens centrum, jag drog slutsats att att någonstans där skulle gymmet ligga. Mina steg ekade i den tomma gatan och jag satte ner händerna i fickan för att värma de lite, jag kunde käna pokebollarna som låg där men jag tänkte inte släppa ut någon av mina pokemon, inte än i alla fall.

Fast det var på morgonen så var det soligt väder, solens strålar sken ner på staden och inte ett moln var på himmlen (fast det blåste lite i alla fall). Jag tittade på min klocka, den var prick 8 och de flästa tränarne på Pokemoncentret vaknade vid den här tiden, bland annan... Flamman. Jag årkade inte tänka på vad syster Joy eller Flamman skulle säga när de märkte att jag var borta, dem skulle säkert vara urförbannade på mig att jag hade smitit så tidigt på morgonen från Pokemoncentret. Det dröjde inte länge förrän folk började gå ut från sina hus, det fanns några människor som gick omkring på gatan och tittade in butiksfönstrena för att se vad dem skulle köpa.

Framför mig såg jag en kvinnlig polis som gick runt och kontrollerade att allt var i son ordning, jag bestämde mig att fråga efter vägen till gymmet.

"Ursäkta, men kan du säga mig vart Violet City gymmet ligger?"

Den unga polis kvinnan såg på mig som om hon aldrig hade hört talas om att det fanns ett gym här.

"Ursäkta men kan du säga mig var gymmet ligger!!", sa jag irriterad. "Vista kan jag göra det men jag trodde att Pokemoncentret hade varnat tränare för utmana gymmet, vet du inte hur många pokemon som har slagit ut där, möjligen? Nä, om du vill ta ditt förnuft till fånga så rekomenderar jag dig att du går tillbaks till Pokemoncentret. Dessutom är det för tidigt att gå dit!", sa hon skarpt.

Jag hade en känsla av att hon fruktade att pokemon skulle komma till skada och inte få nån hjälp på Pokemoncentret, men det var inget jag kunde göra åt. Jag måste till gymmet!.

"Men jag har blivit varnad och jag jag vill möta gymmet"

Då sprack hennes humör.

"Vad är det med er tränare, bryr nu inte om era pokemon nu för tiden, du är den andre idag om frågar efter vägen till gymmet. Om du så himla gärna vill gå och möta gymmet så ligger den 3 kvarter bort, det är omöjligt att missa" sa hon till mig och pekade mot en gata som var mycket bred. Jag tittade på vägen och började gå åt den riktningen. "Men kom ihåg vad jag sa, utmana inte gymmet om du har svaga pokemon", skrek hon efter mig. Jag ökade tempot, jag visste inte varför men en känsla kröp längst ryggen på mig att den andra personen som hade frågat henne var Flamman.

Om hon var där redan så hade hon redan pratat med sina pokemon om hur dem skulle göra för att besegra dem olika fågelpokemonen, det var bäst att jag också kolla in de starkast fåglarna.

Jag tog fram min bärbara dator ur den svarta ryggsäcken för att få information om dem starkaste fågel pokemonen som fans:

"DET FINNS MÅNGA STARKA POKEMON, MEN DEM STARKASTE ÄR PIDGEOTTO, PIDGEOT, FEAROW, DODRIO; NOCTOWL", sa datorn högt och visade bilder på var och en av pokemonen....

Art: Pidgeotto
Nr: 17
Typ: Normal/flygande
Information: Pidgeotto,en av de få pokemon arterna som kan skapa de mäktigaste vind attackerna. Dena pokemon skyddar skarpt sitt revir, om fiender anfaller går den direkt till attack.

Art: Pidgeot
Nr: 18
Typ: Normal/flygande
Information: Pidgeot, dena pokemon är den mäktigaste fågel pokemonen av de alla. Den kan skapa kraftiga orkaner med sina mäktiga vingar. Dena pokemon kan med sina kraftiga vingar skumma upp vattnet och ta stora byten som Magikarp, den är även insekternas största fiende.

Art: Fearow
Nr: 22
Typ: Normal/flygande
Information: Med hjälp av sin majestätiska vingbredd kan Fearow glidflyga mycket länge. När dess erfarenhet utvecklas kan den använda Mirror Move (Spegelattack) för att reflektera tillbaka fiendens attacker.

Art: Dodrio
Nr: 85
Typ: Normal/flygande
Information: Om två huvuden är bättre än ett, vad sägs då om Dodrios tre? När den vilar sover två huvuden medan det tredje håller utkik. Den här pokemonen kan ej flyga!

Art: Noctowl
Nr: 164
Typ: Normal/flygande
Information: Dena pokemon har speciella ögon som ser mycket bra i mörker. När den behöver tänka roterar den huvudet 180 grader.

Nu visste jag vilka pokemon som kunde vänta mig, eller vilka pokemon som redan Flamman mötte.

Jag vet inte varför men jag började att springa, jag sprang det fortaste jag kunde längst gatan för att komma till gymmet, jag viste att stunden var nu inne för mig att möta min första gymledare. Husen for fram när jag sprang mitt fortaste och märkligt nog så värkade det som att vägen till gymmet inte var så långt borta från mig som jag trodde. Ungefär 100 meter ifrån mig kunde jag se ett stort, gamalt hus vars tak stack upp bland dem långa husen. Det dröjde inte länge innan jag var framme och det överraska mig att gymmet var så präkligt byggt. Byggnaden var gjord av sten och på väggarna fanns det olika bilder uthuggna som visade olika typer av exotiska fågel pokemon, portarna till gymmet var också skickligt handgjord där dem också hade olika bilder på fågel pokemon på sig.

Jag gick fram till porten som var nästan lika hög som taket, med lite möda drog jag fram dörren och gick in i gymmet. Fast det var ljust där ute och det fanns många små fönster i gymmet så var det endå mycket mörkt och längst väggarna brann faklor i sina behållare.

Det fanns inte en enda själ i korridoren, det enda jag kunde höra var mina egna steg som ekade i den tomma koridoren.

"Caterpie, jag viste att du skulle komma hit", hördes en röst från skuggorna. Jag hoppade till och tittade in i skuggorna. Flamman steg fram med sin Sentret, som två svarta silueter.

"Jag viste att du skulle möta Falkner", sa Flamman lungt och gick fram till mig med sin Sentret i famnen. "Sentret vet redan vad han ska göra, frågan är om du är redo?"

Jag kände mig illa till mods, jag hade aldrig sätt henne bete sig så här, det verkade som Flamman utmanade mig för att se vem av oss som tränade våra pokemon bäst, eller vilken av oss som hade bäst pokemon.

"Ja, jag är redo", sa jag torrt och började gå mot koridorens slut där en dörr syntes. Flamman följde efter men såg på mig med en besynerlig uttryck i ansiktet som jag inte viste vad jag gjorde.

"Jag skulle inte rekomendera att du slåss Caterpie", sa Flamman kort. "Jag pratade med syster Joy i morse och hon berättade lite om dem olika pokemon arterna för mig, jag satt nästan hela kvällen igår och pratade med mina pokemon medan de andra pokemontränara sov. Sentret vet vad han ska göra, hans art är gjorda för att slåss med fågelpokemone och försvara sin flock, men frågan är om dina pokemon vet hur det ska göra?", sa Flamman oroligt. "Caterpie, du har inte pratat med dina pokemon om hur dem ska göra, tror du att dem har en chans? Jag har i alla fall väntat på dig här i en timme nu för att jag visste att du skulle möta honom, på det sätt som Natt betedde sig igår visade tydligt att du lydde honom istället för att han skulle lyda dig för att du litade på honom, dessutom att du följde Mr. Splash råd".

Jag viste inte vad jag skulle säga eller tro, Flamman hade förberätt sig genom att fråga syster Joy om dem olika pokemonen och pratat med sina pokemon om hur dem skulle göra.

Jag hade inte gjort nåt för att gör det lättare för mina pokemon, inte ett dugg utan kanske gjort det svårare genom att jag inte riktigt viste vilka attacker jag skulle ta, men jag vågade inte dra mig ut ur striden nu.

Slutligen kom jag och Flamman fram till dörren, innan vi öppnade den så tittade vi på två pelare som låg vid dörren,på vardera av pelarna fanns en staty av Pidgeot på. Varje pelare hade en skylt av guld på (det såg så ut) där det stog olika saker om gymmet.

På den vänstra pelaren stod det:

VÄLKOMMNA TILL VIOLET CITYS POKEMONGYM. GYMLEDAEN OCH INNEHAVAREN AV DETTA GYM ÄR FALKNER, HERRE ÖVER FÅGELPOKEMONEN. ALLA TRÄNARE ÄR VÄLKOMMNA AT MÖTA HONOM PÅ ETT VILKOR, ATT NI INTE HAR NÅGRA MESSPOKEMON MED ER!

"Falkner verkar vara en riktig mallgrod", fnyste Flamman och tittade åt den andra pelaren. Den andra pelaren var mycket annorlunda, dess skylt var mycket större än den andra och så var det skrivet med mindre bukstäver:

"DENA LISTA VISAR VILKA TRÄNARE HAR MÖTT DETTA GYM": Förlorare: Mr. Splash, Bline, Haidar, Niklas, Alexander, Mattias, Nikola, Suzanne... (listan var otroligt låg på tränare som hade förlorat mott gymmet). En liten rad lite längtre ner på listan, visade vilka tränare som hade vunnit mot gymmet, listan var otriligt liten och bestog endast av 4 tränare:

Vinnare: Ash Ketchum, Millie, Vulper, Lisa bengtsson.

"Snacka om att han är bra"

Jag tittade på de få namnen på skylten, det var nått bekant med ett utav namnen men jag kunde inte komma på vad det var, kanske hade jag träffat nån av dem.

Flamman vände sig mot mig och sa. "Ska vi gå till gymledaren nu?"

Jag nickade, ganast tog Flamman tag i en av de stora handagen och knufade dörren åt sidan. Med ett gnissel öppnades dörren försiktigt till arenan där Falkon var.

Till våran stora förvåning var rummet enormt STORT, taket reste sig högre än man hade förväntat sig från resten av byggnaden och själva golvet hade stenar och grus på sig så att det såg ut som att man var utomhus. (Salen var också mörk)

"Genealiskt, den där Falkner är inte så illa", sa Flamman tyst för sig själv.

Jag viste inta vad hon pratade om så att jag gav Flamman en frågande blick. "Förstår du inte Caterpie, salen är byggd för att fågelpokemon ska ha större chans att slåss i den än i verkligheten. Taket är så högt eftersom fågelpokemonen ska kuna flyga här inne bättre och göra sina vingattacker och golvet innehåller grus och sten för att dem ska kuna förblinda deras motståndare genom att kasta grus i deras ögon." Med rodnande kinder vände jag mig bort. Hon visste mer än jag, och jag ville inte vssa mer av min okunighet.

Jag började gå mot arenan.

"Falkner är du här, vi är två tränare som vill utmana dig", skrek Flamman i salen så att det ekade. ¨

"Välkommna till fågel gymmet" hördes en mörk röst. Snabbt vände jag huvudet åt det hållet rösten kom ifrån och såg plötsligt en "tron" där en man satt. Sakta reste han sig upp och började gå mott oss, det var då jag märkte att han inte var så gammal, ungeför 20-25 år ungefär.

Han hade blå byxor på sig med en vit skorta och djup blå ögon, på sin axel satt en Pidgeotto och stirrade på oss. Han var vacker...Hans ansikte påminde nästan själv om en fågels...de klara ögonen såg på oss med en rovlystenhet, som en falks ögon.

När han nästan var framme, så sa ha med en mörk röst:

"Det är jag som är Falkner och gymledare över detta gym, vem av er tränare vill utmana mig först."

Jag visste inte vad jag skulle svara, en snabb blick på Flamman visade att hon också var spänd på att få möta honom, frågan var bara vem av oss som skulle börja.

"Jag börjar", sa Flamman stelt och tog några steg fram mot honom. Snabbt vände hon sig bort till mig för att se mig en sista gång inna hon skulle strida. Det var nästan som om hon sa "titta nu och lär dig!"

"Lycka till det lär du behöva", sa Falkner med en axelryckning och började gå mott sin del av arenan. Väl frame på sin plats, klappade han sin Pidgeotto på huvudet och sa:

"Reglerna går till på följande sätt, man får endast ha en pokemon när man möter mig och tiden är obegränsad. Med den ska man besegra en av mina mäktiga fågel pokemon för att vinna Wing Badgen.

Var vänlig och ta ut din utvalda pokemon!"

"Korre jag väljer dig". Flamman släppte taget från Sentret som hon hade burit på hela tiden och lät den skutta fram till mitten av arenen där ringen fanns. Falkner såg väldigt road ut av den lilla pokemonen som skulle utmana någon av hans pokemon.

Med ett elakt leende tittade han mot Flamman och sa:

"Det är en ynklig pokemon som du har valt, desväre kommer den inte att klara sig...Pidgeotto jag väljer dig!"

Genast flög Pidgeotto bort från hans axel, direkt till mitten av arenan för att börja strida. Jag kunde se att stämningen vid ringen var hotfull.

Sentret burra ihop sig och gav ifrån sig olika varnande djude medan Pidgeotto skrek ut sitt vrede...eller var det hot?

"Pidgeotto gör en Sand-attack", skrek Falkner. Med sats flög Pidgeotto upp mot taket och började flekta med sina kraftiga vingar mot golvet så att ett helt moln av grus och sten gjorde det omöjligt att se nere på marken.

Bakom Flamman stog jag och tittade på, konstigt nog verkade det som Flamman inte gav Sentret sina komandon, istället satt hon bara där och tittade på vad som hände som om hon inte var delaktig i matchen. Min blick kunde inte missa att hon knöt sina nävar så hårt att knogarna vitnade eller att hela hennes kropp var spänd, det verkade som hon hade planerat allt det här. Falkner väntade också på att hon skulle ge sin pokemon komandon, men det verkade som han njöt av synen då Flamman stod framför honom som förstenad.

"Det är kanske bäst du ger din pokemon sina komandon eller är det så att det är din pokemon som lär dig", skrek Falkner och skrattade elakt.

Flamman gav honm en varnande blick och skek:

"Korre vet redan vad han ska göra, frågan är om du vet det"

Falkon tog svaret som en föroläpning och sa inget mer, desväre gav han henne en varnande blick tillbaka. OM blickar kunde döda hade någon av dem dött förlängesedan...

På arenen kunde man inte se Sentret, allt var bara som en brungrå dimma som svepte fram över arenen.

"Om du inte gör ditt drag så är det min tur igen, Pidgeotto gör en quick attack" Som ett skott började började Pidgeotto flyga längst rummet och tittade ner i den tätta dimman för att få syn på Sentret för att sedan kunna attackera. Plötsligt hördes det ett gält läte från dimman och Pidgeotto dök ner som en örn för att attackera där ljudet hade kommit ifrån. En bråkdels sekund senare flög Pidgeotto upp i luften igen utanan nån resultat och började leta efter Sentret igen. Sentrets ljud kom allt oftare och varje gång var det på olika platser av arenan, det verkade som om Sentret lekte med Pidgeotto, som katt och råtta, men frågan var vem skulle vinna.

Varje gång det hördes ett ljud så dök Pidgeotto ner, men en sekund senare kom den upp igen för att leta efter Sentret igen.

Till sist blev Pidgeotto förvirrad och flög nästan ner till marken (1,5-2m från marken skulle jag tro), där den satt stilla för att kuna att attackera snabbare nästa gång det hörde ett ljud.

Flamman såg road ut av synen att Falkners Pidgeotto såg förvirrad ut medan Falkner själva bara satt tyst och följde varje steg Pidgeotto tog.

Konstigt nog gav han inte sin Pidgeotto komandon att blåsa bort dimman från marken för att enklare ta Sentret. Plötsligt utan förvarning flög Sentret upp ifrån dimman och hoppade på Pidgeotto bakifrån, men sina små vassa klor borrade den ner dem i Pidgeottoe rygg och höll sig fast där.

Pidgeootto skrek ut sin smärta och samtidigt även i vrede av att den hade låtit sig tappa sin koncetration över att va vaken för anfall.

Den flög runt rummet för att bli av med Sentret från sin rygg. Sentret klamrade sig fast som om den var fast klistrad på Pidgeottos rygg och började bita och riva den på ryggen. Pidgeotto gjorde allt var den kunde för att kasta ner Sentret på marken men till sist var den så trött och skadad att den trillade på marken och svimmade.

"JJJAAA!!!", skrek Flamman och sprang fram mot arenan för att lyfta upp sin Sentret från marken. Falkner stog som förstenad på sin plats och bara tittade på arenan där hans Pidgeotto var. Sakta tog han en tom pokeboll från fickan och tryckte på knappen på pokebollen så att en laser stråle träffa Pidgeotto och tog in den i bollen.

"Jag gratulerar, du har vunnit Wing Badgen av mig", sa Falkner och stirrade på Flamman med beundran i bliken.

"Innan du får din badge ska även den andra tränaren få möta mig"

Flamman slet blicken från sin Sentret och tittade på mig.
Jag viste att det var äntligen min tur att få möta honom, sakta gick jag till min plats av arenan medan Falkner gick till sin. Både mina armar och ben kändes som gummi och jag viste inte riktigt om jag årkade stå stadigt.
"Du klarar det Caterpie", sa Flamman och tittade på mig en bit ifrån med Sentret i famnen.
Saka tog jag ner handen i fickan och tog fram pokebollen där Natt log i.
"Natt jag väljer dig". Jag kastade bollen mot arenan. Samma ögonblick som den nuddade vid marken blev den till en svart Umbereon.
Falkner såg road ut av blicken att dömma och gav ifrån sig ett elakt skatt, som om det vore ett skämt att Umbreon skulle ha en chans att besegra honom.
"Jag tänker inte använda någon svag pokemon den här gången."
Ur sin ficka drog han fram en pokeboll och kasta den mot arenan.
"Pidgeot, jag väljer dig!".
Ur pokebollen flög en enormt stor fågel som svävade högt genom hela salen innan den landade bredvid sin tränare. Pidgeot var myket större än Pidgeotto (den var en bit större än Falkner också).
Jag tittade snabbt bort mot Flamman och märkte att även hon blev lite rädd för Pidgeot.
Natt som redan var framme vid arenan tittade på Pidgeot med en varnande blick.
Falkner klappade Pidgot nätt på huvudet och tittade på mig.
"Vågar du utmana mig eller drar du dig undan?"
Natt vände sig om och tittade på mig och gav mig en allvarlig blick, jag visste att jag hade lovat honom att han skulle få möta Falkner och jag fick inte svika mitt löfte.
"Jag utmanar dig", sa jag lite halvhögt.
Det blev tyst ett littet tag innan Falkner avbröt tystnaden.
"Låt matchen börja. Jag är gymledaren, jag börjar! Pidgeot, gör en whirlwind."
Som en raket sköts Pidgeot i luften och flög flera runder runt salen innan den blev stilla i rummet och flaxade med sina kraftiga vingar så att flertal kraftiga virvelvindar bildades.
Vindarna var så starka att jag fick det svårt att hålla mig kvar stående. Natt försökte hålla sig kvar genom att presa sig mot marken och borra ner klorna i sanden. Med alla sina krafter lyckades han hålla sig kvar och det blev min tur.
"Natt gör confusen ray", skrek jag.
Natt ögon började glöda som eld och blickade upp mot Pidgeot. Pidgeot som direkt möte hans blcik blev nästan som förblindad och började vakla i luften.
Falkner som märkte det började direkt skrika till sin pokemon så att han kunde på kontakt med den. Pidgeot flaxade som besatt i luften för att hålla sig kvar och samtidigt skakade på huvudet för att få tillbaka medvetandet. Till sist fick den det och tittade på Falkner för att få hans komandon.
Falkner såg detta och skrek:
"Pidgeot, gör en quick attack"
Som en pil gjorde Pidgeot en stört dykning och tog fram sina ben för att attackera Natt med sina vassa klor.
I sista sekund hoppade Natt snabbt åt sidan och kom undan Pidgeots attack men det hjälpte inte. Pidgeot gjorde en attck till.
Natt försökte hoppa undan men det var försent, Pidgeots klor borrade sig in i Natts skin och blev till tre långa rivsår på ryggen som började blöda.
Som en trasdocka flög Natt en bit bort utan att kunna hejda det. Han blev liggande, stilla.

Flamman tog sig för munnen medan jag fick tårar i ögonen, jag ville springa till honom men mina ben kunde inte röra på sig. Dessutom förbjöd reglerna det, gick jag så mycket som ett steg ut i arenen skulle matchen va avslutad.
Plötsligt rörde sig Natt, Men den blick han gav mig hade jag aldrig sätt förr. Alla hans ringar på kroppen lysste som guld och hans glödde som renaste lava så starkt att han sken på golvet.
Till min stora förvåning började en mystisk rött ljus skina från hans kropp och med ett ylande sköts ljuset iväg till Pidgeot. Det träffade.

Pidgeot blev blixtstilla, det såg nästan övernaturligt ut då Pidgeot stod som förstenad i bara luften och lyste med ett rött aktikt sken.
Med ett vrål från Natt sköts Pidgeot mot en av väggarna med en sån stor smäll att den förlora medvetandet och trillade ner på golvet.
Falkner stog som förstenad och var krit vit i ansiktet, jag visste själv inte om jag skulle skratta eller gråta för det som hade hänt var det konstigaste jag någonsin hade sätt i hela mitt liv.
Det som jag sa sen, sa jag utan att tänka mig för, utan att ens ha tänkt det alls...

"Jag har besegrat dig Falkner, jag förkänar Wing badgen nu".
Falkner vände sin blick mot mig och hans ögon visade att han var lika chockad som jag var.
Till sist fick även han fram några ord.
"Ni två tränare är några av dem mäst besynerliga tränare jag någonsin har träffat, det är en ära för mig att ge er Wing badgen eller som den snarare kallas för Zephyr Badgen.
Ur sin ficka drog han fram 2 små badge som såg ut som vingar och gav var och en av oss en sån.
Flamman som inte hade sagt ett ord sen Natt hade gjort den mystiska attacken började plötsligt att snyfta, en rännil av tårar syntes på hennes ansikte. Hon grät av lycka...

En av hennes tårar som föll ner från ansiktet träffade Sentret.

Plötsligt började han glöda med ett silver aktigt sken. Han utvecklades!
Flamman som märkte detta släppte genast taget och lät Sentret falla ner till marken.
Sentret kropp ändrades och blev mycket längre medan brädden på kroppen ändrades.
Dess svans smälte ihop med kroppen och blev längre, väste sig mycket större än vad den tidigare hade varit. Efter att skenet hade dött ut stod det inte längre en Sentret på golvet utan en Furret.
"Sen...Sentret har utvecklats till en Furret"
Flamman stod som förstenad och granskade sin nya pokemon.
"Fur-ii", pep sentret glatt och tittade med pigga ögon på Flamman. Flamman bara kastade sig över Korre och kramade om den.
Plötsligt kände jag att det var nåt varmt som trök sig runt mitt ben och såg ner. Natt som stod vid min sida och vacklade till då och då.
Såret som han hade fått på ryggen blödde och blåtta synen fick mig att må illa.
Försiktigt tog jag Natt i famnen och började gå ut från gymmet.
Flamman som märkte detta skyndade att kalla in sin pokemon i pokebollen och tillsammans beredde vi oss att springa tillabaka till Pokemoncentret.
"Vänta, jag måste få era namn så att det kan graderas på gymmet" skrek Falkner bakom oss. "Vi heter Ulla-Karin och Mirjam"skrek Flamman tillbaka till honom och sen försvann vi från gymmet.

Fortsättning följer...