Del 8

Gymmets egna historia!

| | | | | | | | | | | | | | | | | | |

Del 8

Ash Ketchum från Pallet Town

Det hade redan börjat mörkna i staden då både jag och Flamman satt på var sin säng i Pokemoncentret (med flera andra tjeje).

Båda vi två var trötta efter att vi hade gått i skogen och nu satt vi och höll på med våra pokemon.

Jag hade lämnat in lilla Pidgey hos syster Joy som var kusligt lik sin andra kusin i New Bark Town och som sa att jag skulle få tillbaka den imorgon.

Jag satt på min säng tillsammns med Lillen på axeln och båda vi två studerade de olika pokemonen på min dator.

Det fanns alla slags pokemon i pokedexet, men min blick fastnade på en av dem, en pokemon jag sätt förut, ten var en Zapdos.

Art: Zapdos

Nr: 145

Typ: Elektrsik/Flygande

Information: Zapdos, tillhör en av dem tre legendariska fåglarna och tillhör gruppen elektriska pokemon. Forskare är inte säkra om dena pokemon verkligen existerar och väldigt få har sätt den. Dena pokemon kan skapa enorma stormar med blixtar och endast då kan man se den.

Bilden på Zados visade allt, jag hade verkligen sätt Zapdos!

Men det var en sak som jag inte förstod, vad hade den med Natt att göra egentligen? Om den verkligen är så sällsynt, varför hade den då "sökt" upp Natt innan han rymde, var det ett tecken på att han visste nått som jag inte visste om kanske?

Jag tittade ner på Natt, där han låg nere på sovrums golvet och såg ut från fönstret. Han såg spänd ut.

På något sätt såg han nervös ut eller snarare sagt fundersam.

"Om jag bara kunde tala med dig Natt, då kanske jag skulle kunna förstå hur du beter dig" sa jag lungt och tittade med sömniga ögon på kudden.

Natt tittade på mig som om han förstod vad jag hade sagt och nickade (jag märkte inte det) och tittade tillbaka på fönstret.

När jag skulle stänga av datorn för att lägga mig så märkte jag plötsligt att jag hade fått ett meddelande från någon på min dator.

Genast tog jag fram det:

Kära Mirjam tack för ditt meddelande!!

Kul att du skrev till mig angående dina pokemon, dina frågor var mycket svåra att besvara på. Jag och min kollegor deskuterade mycket om vad det kunde bero på att dina pokemon betätt sig så ovanligt, och jag tror jag vet, i alla fall med hjälp av mina kollegor vad det kan va för "fel" på dina pokemon.

Den beskrivning som du skickade till mig om din Caterpie tyder på att den är en så kallat glänsande pokemon. Det innebär att din Caterpie är en av dem få pokemon över hela världen som är ovanliga av sin sort/art och har extra mycket HP och krafter. Vi vet inte så mycket om dessa pokemon och detta är kanske förklaringen till att din Caterpie inte har utvecklats än, den är ovanlig och kanske gör det senare i livet. Här är ett exempel på hur man kan se att det är en glänsande pokemon:

Din fråga om din Umbreon var mycket svår att få riktigt svar på.

Jag och min kollegor pratade mycket om vad det kunde bero på och till sist fick vi fram ett svar fast vi är inte riktigt säkra. Vi tror att din Umbereon har mystiska krafter som vi forskare inte riktigt käner till än och vi är mer än säkra på att den kan få kontakt med andra pokemon.

Jag tror att du såg en Zapdos på riktigt eftersom min bror son Ash Ketchum från Pallet Town såg den också för några dagar sen då han var i New Bark Town där det regnade.

Just nu befinner han sig i staden Cherrygrove City. Jag hoppas att du är nöjd med mitt svar Mirjam och skicka mig några av dina pokemon snart.

// Hälsningar Professor Oak.

När jag hade läst klart brevet så bara stirrade jag på Lillen, jag hade aldrig trott att jag hade fått en sällsynt pokemon av professor Oak, snarare sagt en liten gullig larv pokemon.

Jag kunde inte fatta att jag ville ha en Pikachu från första början. Snabbt stängde jag av datorn och la den vid sidan, sen kröp jag ner i min säng och tittade på mina pokemon.

Lillen satt på Natts huvud och dem två pratade tillsammans, på något sätt ville jag inte kalla tillbakas dem till i pokebollar utan lätt dem sova på golvet eller om dem ville det, även sova på min säng.

Försiktigt tog jag min kudde och slängde ner den på golvet bredvid Natt så att han skulle ha det lite mer bekvämare på golvet om han nu ville sova där.

Sakta men säker slöt jag mina ögon och somnade.

Mest av utmattning, men även av trötthet.

"Titta Caterpie har somnat!", sa Lillen. "Ska vi ge oss iväg innan nån märker oss?"

"Okej då, det är en stjärnklar natt så att jag tror att jag kommer att få veta mycket inatt" Umbreon log, för en gångs skull.

"Jag hoppas det" sa Lillen oroligt.

(P) Försiktigt på Natts panna smög jag och Natt ut ur Pokemoncentret (fast vi var nära att bli upptäkta av syster Joy som passade upp dem sjuka pokemonen i de många salarna).

Utanför Pokemoncentret var allt mörkt fast Natts ögon sken,lysste upp mörkret, såg allt, och gjorde det på något sätt enkelt för honom att se i mörkret (jag själv kunde inte se ett dugg).

Den kalla nattluften gjorde det enklare att vara vaken och de många stjärnorna och den gula månen gjorde det rätt så enkelt att se vägen som man gick på bara om ens ögon hade vants sig vid mörkret.

"Lille, tack för att du ville följa med mig här, det är viktigt för mig att Caterpie får tag på en av stenarna nu, jag vill att hon förstår vad jag säger till henne" "Ingen orsak, hon är ju faktiskt vår tränare och jag kommer aldrig att svika henne vad som än händer" mumla jag till svars. Stjärnorna glittrade och glimade.

"Låt mig se nu, vad kan stjärnorna berätta för mig om min och alla andras framtid".

"Berätta om du ser något som har med stenarna att göra."

"Jag kan inte se så tydligt men jag kan se något med med stenarna att göra, jag tror att planeten Mars rörelser visar att en förändring kommer att ske och att Jupiters ringar visar att fiender snart angriper nån av stenarna"

"Berätta mer, kommer Cterpie få tag på nån av stenarna!"

"Lungna dig Lillen,låt mig få se klart. Jag kan se...Caterpie med nån av de legendariska pokemonen...en fågel tror jag,...hon är inte ensam...hon har flera vid sin sida...och ALLA har var sin sten på sig.

"Vilken av dem legendariska stenarna symboliserar henne?", frågade jag spänt spänt. Jag kanske inte visste mycket om stenar, men det hade en viss betydelse för mig att jag fick veta vilken sten min tränare skulle ha.

Natt förblev tyst en stund, medan han stirra upp mot himlen.

"Ärligt talat Lillen så kan jag inte se vilken sten hon använder, snarare sagt så verkade som hon symboliserar två stenar (planeten Venus och planeten Neptunos säger så till mig).

"Kan du se de som är våra fiender, då?"

"Lille, jag vet inte vad som är fel men det verkar som dem som hotar oss kan inte visas i tjärnornas värld, det enda jag kan se är skuggor av varelse, men jag kan inte se vad de är för några. bara skuggor..."

En konstig känsla kröp längs ryggen på mig och jag viste att det som hotade stenarna och oss inte skulle vara något som vi direkt skulle se heller, det var något som skulle attackera och döda så fort tiden var inne.

"Vad händer nu då?"

"Det ända jag kan göra nu är att kalla på en av de legendariska pokemonen så att dem kan ge en av stenarna till henne", sa Natt sorgset.

"Det är dags att hon får tag på en av stenarna"

"Hur saka det gå till då?" ¨

"Jag får helt enkelt kalla på dem", sa Natt bestämt.

Jag såg på när Natt tog ett djupt andetag och med alla sina krafter gav den ifrån sig ett öronbedövande ylande som ekade i den kalla natt luften.

Det djudet skulle även väcka de döda. Jag såg mig omkring, för att försäkra mig om att ingen själ fanns i närheten. Det gjorde det inte heller.

"Jag tror att det är bästa att vi går tillbaka till Pokemoncentret så att inte Flamman eller Caterpie märker att vi är bårta (om dem nu har vaknat från ylandet förstås).

"Jag håller med dig Lillen" sa Natt tung.

"När kommer en av de legendariska pokemonen då?"

"Jag vet inte, men det jag vet är att det kommer att ske om några dagar om nu mitt meddelande når en av dem".

Försiktigt, smög jag och Natt tillbaka till Pokemoncentret så tyst vi kunde och gick tillbaka till Caterpie.

Försiktigt klättrade jag upp på hennes säng och la mig bredvid henne och samma sak gjorde Natt med kudden i munnen och gav den till henne.

Sakta slöt jag mina ögon och somnade tätt intill Catepie.

Natt låg på sängen, men hade krypit ihop, tätt intill hennes mage och bara betraktade henne, betraktade mig.

Jag somna snart, men jag visste att Natt bevakade oss två...

Nästa dag, tidigt på morgonen märkte jag att Lillen och Natt sov på min säng. De hade sovit med mig, hade föredragit mig istället för golvet, eller var det sängen?

Försiktigt gick jag av sängen så att jag inte väkte dem och bytte om.

Flamman satt fortavande. Hennes snarkningar hördes en bra bit bort, det var rätt så konstigt att hon inte väkta någon av de andra tjejenra med tanke på som hon lät...

Sakta gick jag fram till sängen och väkte både Lillen och Natt som direkt hoppade på mig. de var visst på lekhumör.

Sedan gick jag ut ur rummet och vidare till matsalen där redan några andra tränare satt och åt sin frukost (mackor med ost, åt de flästa).

När jag hade tagit några mackor till mig och mina pokemon så gick jag till ett av borden där några tränere satt (det var en flicka med rött hår som satt med två pojkar).

Flickan med det rött håret och liknade rätt så mycket Ulla-Karion, undantaget var att Flamman hade mycket längre hår. En av pojkerna hade svart hår och en keps på sig och bredvid honom satt en söt liten Pikachu som åt sin frukost. Den andre pojken hade mörkbrunt hår och såg lite äldre ut än den andre killen. Alle tre verkade käna varandra rätt så bra och pratade i mun på varandra.

Jag försökte hålla mig ur vägen, men lyckades höra vissa meningar som det växlade mellan varann.

Det var då jag hörde flickan säga namnet, "Ash." (skulle det vara den korekta meningen var det "Ash, sluta upp med att tro att du är den bästa tränaren i världen!")

Jag flög direkt upp ur stolen och tittade med hämpna ögon på pojken med Pikachun.

Alla tre såg också häpna ut på mig.

"Ursäkta men jag undrar om någon av er råkar möjligen heta Ash Ketchum och komma från Pallet Town?", frågade jag.

Pojken med Pikachun reste sig från stolen och sa:

"Mitt namn är Ash Ketchum och jag kommer från Pallet Town, jag tänker bli den bästa pokemon tränaren på jorden och ingen kan stoppa mig, vill du möta mig på en pokemon match?"

Jag stirrade på killen, hans plötsliga anfall av att vilja ha en pokemonstrid mot mog var överraskande. Aldrig hade jag någonsin sätt någon vara så desperat över att ha en pokemonmatch...eller var han ivrig?

"Nej jag vill inte möta dig, jag vill fråga dig en sak, är du släkt med professor Oak?"

"Ja, jag är" savarade killen och tittade misstroget på mig.

"Vad vill du honom egentligen?"

"Men Ash, var inte så sur för att hon inte ville möta dig", sa flickan bredvid honom.

"Mitt namn är Misy och jag kommer från Carulean City" Flickan räkte fram handen mot mig. Jag räkte fram min och tillsammans skakade vi hand.

"Ex. gymledare för vattenpokemon, trevligt att träffas"

"Mitt namn är Brock och jag kommer från Pewter City!. Jag käner också professor Oak, om du vill kan vi ta en lucnch tillsammans och prata om honom", sa han upphetsat och räckte mig ivrigt handen.

Innan jag hann skaka hand med honom stötte Misty armbågen i bröstet på honom.

"Ska du bjuda varje tjej du träffar på lunch Brock?! Skaffa dig ett liv!"

Förvånad såg jag på henne.

Misty log och sa med en lungnare ton, "Em...Brock har lite svårt att hitta en flickvän förstår du..."

"Jag undrar varför du söker professor Oak egentligen?", frågade Misy.

Frågan var inte överraskande, men jag hade inte riktigt väntat mig den heller. Jag svara det bästa jag kunde.

"Mitt namn är Mirjam och jag kommer från en liten stad som heter Malmö. Jag söker inte professor Oak utom Ash för att jag tror att jag har sätt en Zapdos (jag är säker men vill inte säga det framför dem) och professor Oak sa att Ash också har sätttden, stämmer det?"

"Japp jag har också sätt den men var tänker jag inte berätta för dig. Kort och gott planerar jag att fånga den", sa Ash kort.

"Du behöver inte säga vad du såg den, min Umbereon kan endå se var de olika pokemonen befinner sig", sa jag norchalant tillbaka.

Brock skade på huvudet. "Ash, hur många gånger måste vi säga åt dig. Du kan inte fånga varje sällsynt pokemon du ser!"

Misty såg överraskat på Umbreon som åt vid min sida.

"Kan din pokemon se sällsynta pokemon?"

Jag skakade på huvudet. "Jag såg Zapdos samma dag som den försvann från mig, det var då den utvecklades till Umbreon. Jag såg den vänta på nått, det var Zapdos vad jag vet..."

Både Misty och Brock tappade sina skedar till kornflakesen och tittade med beundrande ögon på min Umbereon.

"Kan din Umbereon veta var dem olika pokemonen är?", frågade Misty häpet. "Hur vet du det egentligen, tänk om du ljuger för oss", sa Ash tillbaka.

Jag kände mig orkeslös. Hur mycket jag än försökte verkade hella tiden den där Ash så misstänksam...vem trodde han egentligen han var, prisen av pokemon? Jag gjorde ett sista försök att övertala dem.

"Kolla, jag såg min pokemon kola upp mott himlen, den väntade på någon, den var spänd...eller rädd. Jag såg upp mot himlen, såg en Zapdos skjuta blixtar och braka och dundra. Och sedan börja det regna!

Jag såg allt på bara några sekunder, men det räckte för att jag skulle förstå att min Umbreoon hade något med det att göra.

Det är min historia, hur är eran?"

Ash harklade sig.

Misty såg på honom och sedan på Brock, hon visste inte riktigt vad hon skulle säga.

"Tja, Ash lilla vertion om hur han såg "den stora, mäktiga, zapdos är mycket enkel. För några dagar sen var vi utanför New Bark Tawn och på väg mot den här staden, när det började regna.

Ash hoppa till när han hörde åskan mullra och såg upp mot himlen. Vips var Zapdos i en sekund, försvann och nu tror han att han kommer fånga den!"

Ash blev ursinnig!

"Jag var inte alls rädd för blixten, jag såg upp mot himlen för att jag ville orientera mig!"

"Ash, du kunde använt en kompass istället, dessutom var det på ljusa dan, det fanns inga tjärnor på himlen" klippte Brock av.

"Jag säger ju det, jag var inte alls rädd för blixtarna!"

Jag såg medan ett bråk höll på att bryta fram mellan gruppen.

Till sist sist fick jag nog!

Jag reste mig ur stolen och såg på dem. Misty såg på mig, men Brock och Ash höll fortfarande på att bråka.

"Jag tror på dig", sa Misty.

Brock slutade upp med grälandet då han hörde orden och mumlade:

"Hmm, det verkar endå lite misstänksamt."

"Jag tror du bara hittar på för att tro att du är bättre än mi......jag menar oss." "Kom igen nu Ash, var inte så sur för att hon inte ville möta dig" sa Broch och tittade med stränga ögon på Ash.

"Ja kom igen nu, du blir hela tiden sur så fort nån inte vill möta dig", sa Misy uppmuntrande.

Både två såg strängt på Ash som han var ett offer eller nått liknande.

Han såg rätt så osäker ut.

"Förlåt att jag har varit oartig mot dig men det är så att jag vill träna upp mina pokemon så att dem blir bättre. Jag vill visa min kusin Gary Oak att jag inte är en nolla", sa Ash sorgset.

"Du är förlåten", sa jag med en tröstande röst.

"Kom Ash så går vi nu till professor Oaks stuga uppe i skogen, vi måste ju uppgradera våra gammla pokedex så att vi får information om dem nyaste pokemonen!", sa Misty och reste sig från stolen.

Samma sak gjore Brock och till sist reste sig även Ash från stolen.

"Vi måste gå nu men jag hoppas att vi snart träffas igen", sa Misty.

"Det gör jag ochså" sa jag och skrattade lite.

"Det käns nästan som om vi kommer att mötas flera gånger till"

Brock såg en sista gång på mig innan han böjde sig fram och tog min hand.

"Nästa gång vi träffas vill jag ta en match med dig med, du kanske inte vet om detta men jag är från Pewter City gymledare...om du vill kan vi ta en luch..."

"BROCK!" Skrek Misty och tog honom i örat.

Surt drog hon honom bort från bordet.

"Hej då och kom ihåg, nästa gång jag möter dig så blir det en pokemon match", sa Ash och pekade på mig.

"Det ser jag fram imot" sa jag och såg när Ash, Brock och Misy lämnade Pokemoncentret och började gå mot skogen som ledde till Violet City.

Det dröjde en lång stund innan Flamman hade vaknat och kom ut till matsalen för att äta.

När jag träffade henne så berätta de jag som hade hänt (om Ash och hans vänner och svaret från professor Oak).

Flamman lysnade nogrannt och gjorde stora ögon när jag var klar.

"Menar du att din Caterpie är en glänsande pokemon och att din Umbereon har mystiska krafter" sa hon upphetsatt.

"Japp, det var så i alla fall som Professor Oak skrev till mig".

"Okej men vad ska hända nu, du har fått reda på att du har två ovanliga pokemon och har träffat proffessor Oaks brorson, vad ska nu hända?"

"Jag vet ine, det enda jag vet är att det är kanske dags för oss att ge oss iväg till Violet City dät vårt första gym ligger", sa jag och reste mig upp från bordet. "Okej men vi går inte förren jag har ätit upp min frukost!" sa Flamman och började äta på sina mackor.

Medan hon åt så passade jag på att gå till syster Joy för att få min Pidgey tillbaka.

Den såg rätt så pigg ut efter att ha blivit vårdad på pokemoncentret. Pidgey flög direkt på min axel då syster Joy kom tillbaka med den från en av salarna där sjuka eller skadade pokemon vilade sig.

"Var nu försiktig med lilla Pidgey, den var rätt så svag när den var här och är fortvarande det", varnade syster Joy mig.

Sakta med Pidget på axeln gick jag tillbaka till bordet, där Flamman satt och var nu också redo att ge sig iväg.

"Jag ser att din Pidgey ser frisk ut men kom ihåg vad jag sa, håll Natt borta från den så att den inte blir hans luch", sa Flammman och tittade misstroget på Natt.

Natt såg lite sårad ut men Lillen såg mer skräckslagen ut när den såg Pidgey. "Kom så ger vi oss iväg då" sa jag och tillsammans började vi att gå mot skogen vi.

Lillen satt på Natts huvud och höll utskick så att inte Pidget attackera den, Natt var också på sin vakt men det märkte jag inte.

Den kalla morgon luften gjorde så att man blev på sin vakt om en pokemon skulle komma förbi och det skulle dröja några timmar innan vi var i Violet City, där våran första gym ledare skulle vara...

Fortsättning följer...