"Vem är du" frågade Lillen nyficket och gick några steg framåt. "Ackta dig så att han inte biter dig", sa Cyndaquil orligt och backade nårgra steg bakot. "Vad vill du våra tränare" frågade Sentret lite oroligt, men rörde sig inte. "Haha käner ni inte igen mig, det är jag Eevee eller snarare sagt jag var Eevee", sa Umbereon. "Är det du Eevee, varför rymde du från oss?", sa Lillen häpet. "Varför, rymde du från Caterpie" fräste Cyndaquil argt (som inte var rädd längre utan arg). "Caterpie, grätt jätte mycket när du var borta och du brydde dig inte", sa Sentret argt också. "Jag är ledsen, men jag var tvungen att lämna henne" sa Umbereon sorgset. "Varför", frågade Lillen oroligt. "Mina föräldrar skickade en Zapdos för att hämta mig, det var dem som gjorde att jag ser ut som jag gör nu" "Säkert, och jag är en Dratini" sa Cyndaquil kaxigt. "Mina föräldrar skickade en Zapdos till mig eftersom dem insåg att tiden var inne för mig att utväcklas, dem tvingade mig att utväcklas till en Umbereon eftersom jag är den utvalde pokemonen som ska skydda dem legendariska stenarna", sa Umbereon lite argt. "Okej, om det är nu så att dina föräldrar skickade en *Zapdos* till din för att du skulle utvecklas, varför kallade du inte på oss eller sa nåt åt oss så att vi viste var du var", sa Sentret misstroget. "Just det, varför sa du inget till oss och vad är dem legendariska stenarna från nåt?", frågade Cyndaquil argt. "Jag kunde inte säga nåt till er eftersom det skulle bli farligt för er och ni skulle säkert följt efter mig desutom kan man aldrig veta vad mina föräldrar skulle kuna ha gort med er", fräste Umbereon. "Men vad är det för stenar du ska skydda och varför är du den utvalde?", frågade LiIlen nyficket. "Jo, som ni förstår så är min mamma en Espeon och min pappa en Umbereon, båda två har magiska krafter och är väktare över dem legendariska stenarna. Men som ni förstår så har dem troligen läst i stjärnorna att det är dags för mig och min syster att bli dem nya väktarna över stenarna" sa Umbereon. "En sak i taget, har du en syster också", sa Sentret misstroget. "Ja, jag har en syster som heter Dag, mitt riktiga namn är Natt. Som jag sa innan så såg dem att det var dags för oss att bli väktare över stenarna. Min mamma som kan kalla på alla världens pokemon skickade en Zapdos för att hämta mig. Jag hade innan misstänkt att mina föräldrar skulle gör något som jag inte ville att dem skulle göra så det var därför jag rymmde. När jag såg att dem hade skickat Zapdos så förstog jag att dem mena allvar och jag var tvungen att ge mig av." "Om det är nu så att du är den utvalde pokemonen, vad ska du göra med dem där stenarna och ska du rymma från Caterpie igen, sa Cyndaquil surt. "Ha tålamod, jag har inte berättat klart än" fräste Umbereon. "Som sagt så gick jag in i skogen till en hämligt ställe (var platsen ligger berättar jag inte eftersom isåfall kan dem gå ditt) där mina föräldrar väntade på mig. När jag träffade mina föräldrar så berättade dem för mig att tiden var inne att bli en väktare över dem legendariska stenarna från människor som vill ta kontroll över världen. Som ni förstår så finns det fyra elementstenar, eld, vind, vatten och jord stenar som är gömda runt omkring i landet. Varje sten kontrllerar sitt element och gör så att världen är i balans, skulle stenarna komma i fel händer skulle dem få kontroll över världen och dess pokemon eftersom med stenarna kan man förstå pokemonspråket och kontrollera pokemon. Mina föräldrar ville att jag skulle utväcklas för då skulle mina riktiga krafter träda farm. "Men tänker du lämna caterpie eller inte" fräste Cyndaquil irriterad. "Ja, tänker du lämna oss för att skydda stenarna" sa Sentret surt. "Nej, jag ska och tänker aldrig lämna Caterpie eftersom jag vill ha henne som en tränare och desutom sa mina föräldrar att hon ska hjälpa mig att skydda dem legenfariska stenarna", sa Umbereon med en alvarlig ton. "Betyder det att vi alla ska hjälpa dig att skydda dem legendariska stenarna", frågade Lillen ny nyficket och kända späningen växa i kroppen. "Ja, alla vi kommer tillsammans att kämpa, även min syster kommer att vara med med hon kommer inte vara med oss", sa Umbereon stålt. "Bra historia, den är den bästa jag någonsin har hört, men som en ursäkt så är den, den sämsta jag någonsin har hört", sa Cyndaquil surt. "Att lämna Caterpie för att leka i skogen är ingen ursäkt tycker jag. "Jag håller med Cyndaquil, din histoia låter för otroligt att vara sann" instämde Sentret. "Kom vi går och äter Sentret" sa Cyndquil. Tillsammans gick både Sentret och Cyndaquil tillbaka till Flamman för att få frukost. "Natt, jag tror på din historia" sa Lillen sorgset och titta med sorgsna ögon på Cyundaquil och Sentret en bit bort. "Tack Lillen, för att du tror på mig. Jag hoppas att bara Cyndaquil och Sentret kommer också att tro på mig snart för att dem är viktiga för dem legendariska stenarna, sa Umbereon oroligt. "Jag tror att dem ändra sig snart, kom så äter vi nu", sa Lillen och börja gå mot Caterpie.